denna underbara morgon, när inga moln på himlen syns så fick jag en lektion med Hialoubet. Fick galoppera över en bom och träna på att jag ska vänta med mitt överliv. Red sedan Marängen, därefter så red jag ut på Istrione, travade längst med floden. Skrittade sedan fram Chicago åt Emilio och skrittade därefter Kapitol en halv timme. Tompis fick vara ute hela förmiddagen = glad hest.
På eftermiddagen så red jag och Tompa ut, vi travade också längst med floden. Sen red jag Hialoubet igen och fick lektion nu med. Fick galoppera på bom igen och Emilio förklarde mer tydligt vad han menade imorse. Att den galoppen som jag vill ha framför hindret måste jag bygge upp i förväg och jobba utifrån den framför hindret eller bommen. Jag måste använde min ben mera både när det gäller att rida framåt och minska, och vara kvar med mitt överliv. När han förklarat och visat (när han visar är han typ häst och ryttare samtidigt, kan se ganska kul ut) så gjorde jag allt perfekt sedan och han tyckte de verka som att lite gick innan för skallen på mig, hehe.
Sen var han så snäll, han sa att; när han var i min ålder, alltså ca 12 år sedan, så var han i Frankrike hos en duktigt ryttare som jag inte kommer ihåg vad han heter nu...men han var iaf i samma situation som jag. Lärde sig massa nya saker varje dag, all information bubblade nästan över. Det är mycket som ska smälta in. saker som han gjort på ett sätt tidigare skulle han nu göra på ett annat sätt. Hemma så fungerar det bra, man får hjälp osv. Sen när man går in på banan och är själv, hamnar i en situation vill göra som han alltid gjort innan men tänker till och just jag ska göra såhär som jag lärt mig, och så har det gått en sekund och du är 10 meter närmare hindret innan du ens hunnit göra en reaktion. Det är just såhär det är för mig, Emilio förklarade att detta är ju fullständigt normalt, han kände exakt samma och för honom tog det 1 år att få in de nya systemet så att även hans reaktioner reagerade och inte bara huvudet som tänkte. Han stannade i Frankrike i 3 år. han sa att jag håller på att kära mig så mycket och det tar ett tag att å in det så att jag agerar i situationer så som jag lärt mig ist för att falla tillbaka och göra som jag alltid gjort. Det är som att lära sig ett nytt språk, som jag också gör, man tänker en mening först på sitt eget språk och översätter den sen. Ungefär så går det till när jag rider nu, men snart så kommer meningen av sig själv utan att jag behöver översätta, både i ridningen och språket ;)
Känns jättebra att han sa det här, för det innebär ju att han förstår hur jag känner ibland. Han sa även att det första året som han höll på att lära sig så gjorde han inte alls några bra resultat på tävlingarna. Tävlingarna blir istället som träningar-på-att-tävla. För det är ju där som situationer uppstår som jag måste lösa på egen hand.
Det får bli dagens kloka inlägg. Känns bra.
