Frida Gottfridsson berättar om sitt bästa sommarminne:
Ja ibland så hjälper det faktiskt att fjäska. I somrar var jag på en tävling med mitt kära sto. Jag vill inte kalla henne för "pissmärr", men extremt stoig är hon iallafall! När vi kom in på banan bestämde hon sig ungefär 100 m före hinder nr 1 att hon minsan inte skulle hoppa! Jag suckade och bankade till med skänklarna samtidigt som jag la spöet på bogen. Jag kände direkt hur hon tjurade till ytterligare och backade sisådär 10 m i fel riktning.
Tävlingsmänniska som jag är kändes det långt borta att bara lämna banan och inse att man kanske inte alltid kan tävla med brunstiga ston. Istället bestämde jag mig av stundens ingivelse för att testa en ny metod. Fjäsk metoden. Jag började klappa och berömma min häst hejdlöst där vi stod, och då hon tog ett steg framåt behandlade jag henne som om vi just vunnit OS. Vi tog oss sakta men säkert framåt, och jag tror att det var många i publiken som roat undrade vad det var för någon idiot som ropade "Oh vad duktig du är som vågar titta på bommarna" när hästen vägrade gång på gång. Som tur var domaren snäll och lät och mej fortsätta och tro det eller ej, tillslut så kom vi runt........
När det var dags för vår nästa runda hände det något häftigt! Så fort jag vände upp mot första hindret tog min häst tag i det, ordentligt vill jag lova. Hon drog runt banan som en stormvind med öronen spetsade framåt och hon passade även på att klämma in några bocksprång så glad var hon. Alla funktionärer samt publik som hade sett vår första runda stod som fågelholkar och tittade, sån skillnad var det! Det var verkligen som att sitta på en annan häst. Observera då att det endast var ca 5 min mellan våra båda starter. Tänk vad lite fjäsk kan göra!
Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar