Julledigt!

Nu åker jag och Ivan på julledigt! Vi är tillbaka den 6 januari.

Vill tacka för i år och önska alla JumpClub medlemmar en riktigt GOD JUL och
ett GOTT NYTT ÅR!

Hälsningar
Sylve

Ambitiösa instruktörer i Växjö

Nu är vi på väg hem från JumpClub "on tour" i Växjö. Det var kul att komma ut och träffa ambitiösa ryttare, instruktörer och tränare från Smålandsdistriktet. Clinicen igår kväll samlade ca 120 personer. vi jobbade med 3 grupper ryttare, de första två från ridklubben och i sista gruppen var det ett par av Björnes elever. Det märks att ryttarna är "hungriga" på den här typen av aktiviteter.

Idag träffade vi 35-40 instruktörer och tränare från distriktet. 4-5 st var hippologer som vi känner igen sen tidigare. Alla var väldigt engagerade. ATG veterinären Märta Claesson Lundin föreläste om hästars hållbarhet tillsammans med oss. Det var en ny bekantskap, en ung och duktig veterinär från kliniken i Ramkvilla som vi gärna fortsätter att samarbeta med! Det blev riktigt bra diskussioner och vi fick väldigt fin feedback från dagen.

Sylve och Lotta

Ibland så hjälper det att fjäska!

Frida Gottfridsson berättar om sitt bästa sommarminne:

Ja ibland så hjälper det faktiskt att fjäska. I somrar var jag på en tävling med mitt kära sto. Jag vill inte kalla henne för "pissmärr", men extremt stoig är hon iallafall! När vi kom in på banan bestämde hon sig ungefär 100 m före hinder nr 1 att hon minsan inte skulle hoppa! Jag suckade och bankade till med skänklarna samtidigt som jag la spöet på bogen. Jag kände direkt hur hon tjurade till ytterligare och backade sisådär 10 m i fel riktning.

Tävlingsmänniska som jag är kändes det långt borta att bara lämna banan och inse att man kanske inte alltid kan tävla med brunstiga ston. Istället bestämde jag mig av stundens ingivelse för att testa en ny metod. Fjäsk metoden. Jag började klappa och berömma min häst hejdlöst där vi stod, och då hon tog ett steg framåt behandlade jag henne som om vi just vunnit OS. Vi tog oss sakta men säkert framåt, och jag tror att det var många i publiken som roat undrade vad det var för någon idiot som ropade "Oh vad duktig du är som vågar titta på bommarna" när hästen vägrade gång på gång. Som tur var domaren snäll och lät och mej fortsätta och tro det eller ej, tillslut så kom vi runt........

När det var dags för vår nästa runda hände det något häftigt! Så fort jag vände upp mot första hindret tog min häst tag i det, ordentligt vill jag lova. Hon drog runt banan som en stormvind med öronen spetsade framåt och hon passade även på att klämma in några bocksprång så glad var hon. Alla funktionärer samt publik som hade sett vår första runda stod som fågelholkar och tittade, sån skillnad var det! Det var verkligen som att sitta på en annan häst. Observera då att det endast var ca 5 min mellan våra båda starter. Tänk vad lite fjäsk kan göra!

Frida

Vinnare i tävlingen Bästa sommarminne

Vinnare i JumpClubs tävling om bästa sommarminne blev Eva Wiss från Enköping. Här är hennes berättelse:

Mitt sommarminne med min annars så pigga dressyrhäst, är när jag tog in honom från hagen en varm eftermiddag för att rida. Jag gav honom lite havre att tugga på medan jag gjorde i ordning utrustningen.

Han var så loj, så efter att han hade tuggat några tuggor, la han över huvudet att vila på boxdörren! Jag gick förbi och på skoj började jag peta lite på underläppen som såg väldigt slapp ut och där, i en liten ficka framför undertänderna, låg det havre!

Jag skojade med honom och vek ut underläppen och rensade bort havren och la istället dit en morotsbit och stängde underläppen igen. Han rörde sig fortfarande inte ur fläcken och moroten låg kvar en bra stund! Han blev piggare sen efter en stund i ridhuset, men han såg faktiskt rätt komisk ut där i stallet!
Eva Wiss

Summering av EM, dags för Calgary

Nu är EM i Windsor avklarat och det är dags att summera tävlingarna. Jag tycker att det var dåligt arrangerat. Dålig information om tidsprogrammet, dåligt hindermaterial och vissa banor var mindre bra. I nationshoppningen var det en svår sista linje som gav "dålig smak". Trots det så blev finalerna väldigt spännande, särskilt den individuella finalen som avgjordes med sista ryttaren. Första omgången i den individuella finalen var för lätt men i den andra var det bara Rolf-Göran och Kevin Staut som var felfri.

Några reflektioner från EM är att när ryttarna sitter och jobbar sina hästar så börjar de i ett mycket lugnt tempo. Man rider mjuka övergångar, skänkelvikningar och arbete över bommar och ser till att få hästarna helt loss och psykiskt avspända. Det är inte alls så mycket extrema tempoväxlingar som man brukade se förut. Något mer som jag tänkte på var att ryttarna red med otroligt stilla händer. När jag kom hem har jag låtit ryttarna rida med "tygelbrygga" för att bli mer stadiga i handen. Jag tycker att det gett väldigt bra resultat!

Nu bär det av till Calgary i Canada med det norska laget. Sex av EM lagen deltar. Tony Andresen är inte med i laget utan ersätts av Connie Bull. Tony ska bli pappa när som helst. Stein och Geir har andra hästar med sig. Efter Calgary åker laget direkt till Barcelona.

Vi hörs!
Sylve

Alla kan riva!

Nu är jag på plats vid Windsor Castle där EM avgörs den här veckan. Tävlingarna hålls på drottningens privata mark och det gör att publikintresset är extra stort. Jag kom hit i måndags och igår var det veterinärbesiktning. Alla hästar i det norska laget gick igenom utan problem. Hoppningarna börjar idag på morgonen. Sammanlagt är det 18 lag men jag skulle tippa att det blir 15-16 kompletta lag som kommer till start.

Jag blev nyss intervjuad av TV och jag tror att det blir ett mycket öppet EM. Hindren är höga och alla kan riva. Och en del kommer att rida felfritt. Det gäller bara att kunna fokusera på uppgiften. De norska lagryttarna fokuserar helt på att rida felfria rundor och de får inte diskutera resultat eller prestation under tävlingarna. Vi har fortfarande bronsmedaljen kvar från OS där vi blev bästa europeiska land. Och vi har samma laguppställning som i OS.

Ryttarna var på "prekamp" hos Henk Noren i fyra dagar före EM. De var oerhört imponerade av Henks sätt att jobba individuellt med varje ryttare och att förbättra små detaljer och stämma av formen. En annan viktig del är att ryttarna umgås och det skapar trygghet i laget. Det är ett jättebra lag att jobba med och de är väldigt sportsliga. Ingen av ryttarna låter sitt dåliga humör gå ut över de andra i laget.

Ha det så bra hemma i Sverige - jag återkommer med fler rapporter!
Hälsningar Sylve

DAGEN EFTER TÄVLINGEN

Nu har vi kommit hem igen. Allt är ut packat från lastbilen och Paddy står och vilar i sin hage, efter tävlingen. I morgon åker min mamma med honom till veterinären och kollar upp honom så att han är OK. Paddy kändes inte helt som vanligt under tävlingen. Först trodde vi att det kanske berodde på ett för starkt bett. Men efter att tittat på filmen från våra ritter, verkar han inte helt OK. Han står emot på hinder, något som han aldrig brukar göra. Han har gått de högsta klasserna under den senaste tiden, och det är på tiden att kolla upp honom.

Så att vi snart kan vara tillbaka på tävlingsbanan igen.

( Det visade sig att Paddy var rejält halt på ett framben och ett bakben, nu tar det ett tag innan

ponnyn är ute på tävlings banan igen. Helt otroligt att han tog sig runt banan på Strömsholm.)

Det känns jättebra med ritterna på Strömsholm och alla ni som hejade på läktaren..Tusen tack!

Till mina Lag kamrater, Sylve och Mari som lät mig blogga.....Ni är bäst!!!

Vi hade i allafall kul, trots det dåliga vädret.

Fanny och Tilda Olsson-Lind med sin hund (bilden), och Othilia samt Nathalie, ni var toppen i hejar klacken.

Nu avslutar jag min bloggning och hoppas att ni har tyckt om att följa den.

Kram Matilda