upp med tuppen vid kvart i 6, vaknade redan klockan 5 av jag jag hör mamma skrika "förgrämmade unge!!" haha vilken mardröm. Åkte och fodrade Olea och Chicago vid kvart i 7 och under tid dom åt så fixade jag och gjorde fint framför våra boxar. Sen vid 8 så hoppade jag upp på Olea, skulle ju bara rida henne en snabbis för att sen vara på gården vid 9 igen. men det blev inte riktigt så. Eftersom tävlingsplatsen också har 2 travbanor som löper runt allt, och travmänniskor är ju morgonpigga så det var självklart massa ute på banorna. Och för att komma till hoppbanorna så måste man passera över travbanorna. Och jag försökte måtta in så att jag skulle skritta emellan några ekipage, men de är ju så snabba runt allihopa. Plus att Olea var SÅ rädd för dem. Hon skuttade fram och tillbaka frustade som en hingst och trippade så där långsamt ni vet men skithöga ben, kändes som en hyffsad piaff eller nått. När jag väl kom till banan så var det en annan som red där med, så jag tänkte snabbt att 'åh vad bra då kan jag följa efter honom sen när han går ut så kanske Olea är lite lugnare' för hans häst var cool som en filbunke. Olea var väldigt spänd så vi höll oss på en volt i ett hörn, travade och skrittade mest. sen skrittade jag av i minst 20 min i väntan på att killen skulle bli klar (han började ungefär 40 min innan mig för jag såg när han gick från stallet). Klockan hann ju bli 9 så jag var ju tvungen att ringa till Emilio och säga att jag tyvärr inte kan komma till gården för att Olea var knäpp, men han bara säger "aa okej no problem, haha är hon så rädd, okej, men vi kommer med stora lastbilen nu och så, så ta den tiden du behöver." Tjena jag vill mer att hans skulle säga att han kunde ringa Stefano så kunde han komma och hjälpa mig att komma över travbanorna utan att bli påkörda. Men icke.
Sen när killen väl skulle gå ut iaf så hakade jag på och frågade om det var okej, han vände sig om och tittade på mig som typ 'ursäkta vem är du?-blicken'. Sur kille. Det gick lite bättre iaf, men en slutsats jag har dragit idag iaf är att Olea nog inte ska byta gren till trav. I stallet sen så möter ja Stefano och berättar hur Olea var och han bara skrattar och säger att det där är normalt. Tackar för den liksom.
Sen kommer Emilio och Gabriel med stora lastbilen och Tompa, Lauis, Annaley, Liscio, Merenghé och Istrione ställs i boxar. Gissar att Hialoubet inte ville gå på så han fick stanna hemma... eftre att jag borstat och fixat klart med Olea så åker jag till gården och tar lilla lastbilen och hämtar Graffio som först inte ville gå på men mockarmannen hjälpte mig så det gick fint, vad skulle jag annars helt ensam? Mamma mia. När jag kommer fram till tävlingplasten igen så måste man åka ignom en grind som man måste plinga på för att de ska öppna, sen är det en parkering där med innaför som alla lastbilar står på, så det är en liten bit upp till stallarna sen och där står en kille som vill lifta med upp så han hoppar in och frågar om Nadia kommer hit idag (han såg väl antagligen att jag körde hennes bil, Nadia är Emilios fru. Jag förklarade att jag inte pratar så bra italienska, så han börjar snacka perfekt engelska och jag berättar att jag kommer från Stockholm och han skiner uppsom en sol och säger att Stockholm är fanatstiskt, känner du någon som heter Jens Fredricsson?" Jo, känner och känner jag vet vem han är svarar jag. "Han och jag jobbade tillsammans oss John Witiker förut, haha visst hänger han alltid med sin tjej i stallet när han är på tävlingar?" ööh, nja jag vet inte riktigt faktiskt det är möjligt svara jag haha. Killen snacka på som om vi känt varandra i hundra år. Trevlig snubbe iaf han hälsa så glatt varje gång han gick förbi mig sen.
Efter att jag ställt in Garffio i en box och kört ner lastbilen till lastbilsparkeringen så springer jag och byter om, för jag har ingen aning om när jag ska hoppa, när min klass är, vilket startnummer jag har, har inte en enda startlista eller program, ingenting. Jag springer sen upp till banan, har inte ens hunnit klappa på stackars Tompis. På framhoppningen är det lite kaos med alla 5åringar, men jag hjälper Emilio med oxern. Han skulle straxt gå in med Merenghé. Efter ett tags väntat så får de gå in och de får en rivning och en halt framför ett hinder. Hon var nog lite piggelina.
Sen får jag ta henne och gå med henne till boxen medans E sitter upp på Liscio som Gabriel kommer med. Efter att jag och Gabriel gjort iordning Marängen så får Gabriel hålla henne eftersom Graffio tagit hennes box. Och jag gjorde iordning Olea till Emilio. E kommer tillbaka med Liscio och jag springer och hämtar lilla lastbilen som vi ställer in Marängen och Liscio i, och jag kör hem dem. Sen tillbaka och jag springer upp till banan och då är det pris utdelning och Emilio och Olea vann 1.40. Måste varit lite min förtjänst tror eftersom hon fick spralla av sig med mig imorse... Tror Emilio såg på mig att jag var lite, aa jag vet inte vad, urblåst kanske? Så han sa tack så mycket, nu är allt lite lugnare så nu ska du bara koncentrera dig på Tompa. Tack o lov. Började göra iordning honom fgör E tyckte att det var bättre att vara ute lite tidigt med Tompa så att han får se sig omkring lite. Sån tur var travhästarna klara med dagens pass, (tror de var tvungna att sluta när tävlingarna börja). men Tompafjompa var på tårna ändå som vanligt när det är nytt ställe. Frågade E tidigare när jag skulle kunna gå banan och han sa baar att det löser vi då. Okej säger du det så. MEN när jag rider där och klassen innan har prisutdelning som han kommer 3a med Graffio i (1.35 m) så säger han att han bara rida ner till stallarna och byta häst sen. Så jag rider runt och försöker lugna ner Tompa, och sen blir det bangång men var är Emilio? Och vilket startnummer har jag?? Herre gud alltså, vilket kalas. Emilio kommer sen travande efter ett tag när alla redan hunnit gå banan. Han ber en snäll tjej som heter Giulia hålla Tompa och någon annan håller Annaley och vi springer in för att gå banan. Var en ganska trixig bana, 10 språng och 2 kombinationer, 1.30 m. Får massa tips och allt jag ska tänka på, chilla tänkte jag, måste bara komma ihåg banan!! När vi går mot sista hindret så ropar de på Emilio från dommartornet att han får snabba på för han startar ju först haha. sen frågar de typ vem han går med och då säger han"Viktoria Nerell hon ska också hoppa" de i dommartornet svarar att va?, Ne hon finns inte på listan. Shit pommes, men jag fick startnummer 7 sen iaf, Emilio sa bara vad jag och Tompa hette så var det fixat.
Emilio startade som sagt tidigt, vilket det visade sig att jag gjorde med, tidigare än 7 för han vid grinden ropade mitt namn typ direkt när första gick in på banan. Så jaha jag blev visst nummer 4a ist och jag har ingen som kan hjälpa mig att hoppa fram... För E är inne på banan. Men jag tog 1 räcke o 3 oxrar och sen kom E ut när jag i princip skulle gå in, "Har du hoppat något?" frågar han "haha ja, jag ska gå in nu" "Aah okej vem hjälpte dig?" "Ingen jag följde bara med någon" "aha Perfekt!"
Sprången som jag tog på framhoppning så var det som om Tompa blev en helt amazing häst, han hoppar som en jag vet inte vad och runt och alldeles underbart. Han hoppar banan helt perfekt och klockrent, han var superlydig till och med så lydig att det blev trav innan hinder 8 så jag la en volt, men ingen snack om det. Sprången var helt fantastiska, och när jag kommer ut från banan så stod Nadia och gapade över hur fin Tompa var! OchEmilio kommer travande och ropar "SUPERSUPERSUPER!!! Vilken kvalité på sprången! Fantastiskt, lite väl mycket kontroll i svängen mot 8an, men SUPER!" Smilet som jag hade gick nog ända upp till öronen.
Emilio fick 2 ner med Istrione och 1 med Laius och 2 ner i omhonppningen med Annaley. Han hade det lite stressigt för de var typ bara 20 starter.
Nu var det klart med tävlandet och jag kunde andas ut, hann aldrig ens tänka på att jag kanske var nervös. Sen återstod att puttsa allt som använts under dagen, vilket var ganska avkopplande och skönt. Emilio och Gabriel körde hem med Olea, Chicago och Istrione. Så Annaley, Laius, Graffio och Tompa sover på tävlingsplatsen. Jag mockade åt dem och gjorde fint, borstade Laius och Tompa, gick en sväng med Tompis och gav dem kvällsmat vid halv 7. (De får alltid kvällsmat väldigt tidigt, alla står ju på halm så de har ju att göra även när maten är slut.)
Körde tillbaka lilla lastbilen till gården och tog min egna älskade bil hem. Imorgon ska Emilio inte ha lika många hästar för han erkände att det var lite stressigt idag. Men han gav mig jättemycket beröm, och tyckte att det såg verkligen bra ut. Imorgon ska vi hoppa 1.35 tyckte han. Emilio ringde till och med till pappa hemma Sverige för att rapportera hur det gick. Pappa berättade att han sagt hur fint Tompa hoppade och att jag har jobbat så hårt och bra de här vintermånaderna och att det lönar sig nu. Hur glad är jag?? SUPERglad som Emilio skulle sagt! ville så himla gärna göra bra ifrån mig, så Emilio kunde bli stolt över mig och det känns verkligen som jag lyckades! Jag är stolt över mig själv! Rider ju på ett annorlunda sett nu än tidigare och att jag lyckades hålla i det hela banan runt är jag super nöjd över.
Detta blev ett väldigt långt inlägg men jag tyckte det var roligt att berätta om allt som hänt idag, tänk er liksom att jag fattar inte språket , jag har ingen startlista, ingen program, min polle har bara skrittat de 2 senaste dagarna, vet inte när min klass är, när jag ska gå banan. Det kunde ju sluta hur som helst haha. Tur att Emilio är så världsvan, snäll och glad hela tiden!
Nu ska jag somna med ett stort leende på läpparna, hoppas Tompa gör det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar